Crouching Tiger, Hidden Vildsvin
Så, enda sen jag flyttade till Gdansk så har jag om att det kryllar av vildsvin här, de hänger i parkerna i stan och uppe vid Dorms och... ja typ överallt.
Jag har dock aldrig stött på några, men detta skulle komma att ändras här om dagen.
Jag var ute och rastade mig själv i skogen som ligger precis utanför centrum. Jag springer runt där i sommarskogen, lyssnandes på min favoritspellista på spotify så där lycklig som man kan bli när man kommer in i det där träningsmodet och det känns som om man kan springa till månen.
Mitt i min trans och "Iron Maiden - Run to the hills" så springer jag i princip in i Mr. Vildsvin och hans tre kompisar. Jag tvärstannar och vi står där i en cirkel och stirrar på varandra. Några millisekunder hinner passera innan synapserna i min hjärna hittar ner till mina ben, jag tvärvänder och kutar åt andra hållet, och Mr. Vildsvin och co verkade också känna för en löptur.
Detta skogsområde är extremt kuperat, och jag hade precis krigat mig upp för världens högsta kulle, nu gick den i reverse dvs en sjuhelvetesnedförbacke. Alla som känner mig vet att jag kanske inte är den smidigaste människan som gått på denna jord, men vad kan man begära av någon som är 180cm lång och inte är ägare av ett 3D seende, därför ej heller någon avståndsbedöming. Det är fan inte lätt att hålla reda på mina ben ska jag tala om för dig.
I mitt huvud skreks det i takt med "Run to the hiiiiiiills, run foooor youur liiiife" (hann tänka där någonstans att detta var ju en ironisk låt, jag kunde se mig själv uppeifrån som om jag nu hade huvudrollen i Disneys senaste film) så tänkte jag "RAMLA INTE, SNUBBA FÖR I HELVETE INTE" det kändes lite som om mina ben förvandlats till hjul, för enda in i Malaysia vad det gick undan!
Men jag begrep också att min kondis är inte direkt i tipptopp och det här tempot kommer jag inte kunna hålla uppe någon längre tid.
Lite längre ner på sluttningen växer ett träd, Detta träd växter liksom in nedförsbacke således så kommer jag farandes i en ganska lämplig vinkel för att kanske kunna kasta mig upp i detta träd. Sagt och gjort.
(AJ)
Men jag lyckas få ett bra grepp om en gren, häva upp mig på denna och klättrar högt högt högt upp i trädet, jag tittar ner och ser de jävla grisarna springa mot horisonten.
Jag var inte så lite nöjd med mig själv. Kände mig som Crouching Tiger, Hidden Dragon meets Matrix meets Roadrunner
MEEPMEEP SUCKERS
MEEPMEEP SUCKERSSå fort jag hämtat andan så börjar "runkeeper-appen" prata i mitt öra och jag insåg precis att jag slagit mitt personliga pace/km. Tänk, 1 månads slit och allt som behövdes var lite riktig motivation.
Sen när adrenalinet lagt sig lite, typ runt 3 på morgonen så insåg jag att en mer trolig liknelse skulle vara något i stil med en tecknad film. Ni vet när en gubbe springer in i ett träd och har bröstkorg och mage mot trädet och armarna och benen i 90gradersvinkel ut från stammen.
Denna liknelse blev även bekräftad morgonen efter när jag skulle stiga upp ur sängen och handlöst ramlar ner på golvet och inser hur stans ont jag har i foten, den är nu mer blå, lika blå som mina knän, dock inte lika full med skrapsår som mina händer och armar. Till och med mellan brösten hade jag skrapsår, klurade lite på hur denna sista skada kunde inträffat, troligen efter det jag smidigt "gled" för trädstammen.
Det var ju för fan skithögt det där trädet. Begriper faktiskt inte hur jag lyckades hoppa upp, få tag i en grenjävel och häva mig upp. Detta tänker jag vara fortsatt kaxig över.
I övrigt så har ju tenta-perioden-delux dragit igång. Om jag håller rätt på dagarna så är jag i Sverige om 25 stycken, men jag tappar räkningen hela tiden för dagarna går verkligen in i varandra. Imorgon ska jag och Ebba börja på att plugga inför finals i Microbiology som är på tisdag nästa vecka.
Återkommer imorgon för en mer redogörande skol-update.
.
Kommentarer
Mamman
Jag visste att du hade DET i ig!
Mamman
Dig
Trackback
