Tänkte att det kunde vara läge att introducera min nya pojkvän. Vi träffades redan första veckan skolan började, vi har haft ett ganska stormigt förhållande dessa tre veckorna. Ena stunden håller vi med varandra och jag är så otroligt tacksam över att jag har honom. Sen i nästa sekund så blir jag så jävla förbannad på honom, han pratar över mitt huvud och har en sån där självgod och "klart det är på det här sättet (din dumma idiot)-ton i rösten" och i den studen allvarligt talat så vill aldrig mer se honom, förutom om det skulle ge mig chansen och slå lite på honom.

 

Men sen när jag lugnat ner mig lite och faktiskt tnar mig tiden och lyssna på honom.... om och om igen... så efter typ 7de gången som han förklarat samma sak så börjar jag så smått se hans point of view (även om den är över-rörig och jag glömmer den fem min senare). Lösningen på det problemet har blivit att detta förhållande har utvecklats till nerskriva regler, listor, diagram och scheman, allt för att jag ska kunna hänga med och komma ihåg det som vi kommit fram till under våra bråk. Trots alla motgångar, så är jag så otroligt tacksam för att jag har hittat honom och att han finns i mitt liv. Han har ett tålamod som är helt oändligt... det är bara och tycka på paus, eller spola tillbaka några minuter. Han tröttar aldrig på och förklara saker för mig. Jag har en känsla av att vårt förhållande kommer vara i allafall läsåret ut.. men i Juli får det vara bra.

 

Mental note to self: Dejta aldrig någon som är 90% smartare än dig själv.

 

Önskar bara att jag visste hans namn, jag kallar honom för Bert Pharmacology Svensson