Freedom
Rycket delux. Har vetat sen skolan började att denna helgen skulle bli lugn och skön. Skulle sitta hemma i min lägenhet mysplugga, och pimpla vin om kvällarna. Sen igår runt niotiden kom paniken, ALLA har något planerat denna helgen, 60% ska till Krakow på MSF-konferensen 30% ska hem till Sverige och 10% får besök hemifrån... Plötsligt så såg min mys-helg sjukt sorglig ut. Så idag under pediatrik-seminariet som var en fortsättning på förra veckans seminarie som handlade om bajs på alla dess sett, ja precis så BAJS, så var dagens ämne om problemet när barn INTE bajsar....mitt i mellan bajs och kräk blev det förmycket för mig och jag bokade en biljett hem. Fanns inga flygbiljetter så det fick bli StenaLine för första gången... Jag son älskar båtar..........eeh....... Men Åååååh vad det ska bli skönt och få komma hem! Mysa med familjen och träffa mina finfina vänner! <3 ångrar mig inte en sekund, trots färja. Men fråga mig igen bär tentorna drar ihop sig :-P .....Btw så hade vi vår första Pharmacology tenta i lördags, aldrig varit med om en mer oklar tenta.. Där snackar vi resultat mellan 30-70% nada magkänsla. Men skit i det! För nu ska jag åka Polenkryssning själv! Haha kan ju bara bli bra :-D
Scary
Sitter på Phatophysiology-seminar. Salen har helt nya datorer = helt omöjligt att lyssna, aftonbladet. FB och bloggen fick plötsligt hög-prioritet.
Läraren började med att beratta för oss att endast EN elev hade kommit pa förra lecturen som hon hade haft, vilket är ganska lite med tanke på att vi är typ 170studenter :-P Hon sa att det är helt okej for henne att vi inte går på Lectures men hon kande att hon var tvungen och varna oss for Biernat professorn i phatology som normalt håller i alla Lectures , han är inte en direkt munter typ, allmant känd som dryg och relativt livsfarlig.
Teacher: I just want to warn you, he might be very angry if you do not come, if there are no student on the lectures of course there will be no lecture, and he will NOT post the slides online on extranet later... and probably you whole finals will be about that lecture. Also he might come here.... during our seminars.....
Mona: What would he do then?
Teacher: I dont know, and I dont want to know, maybe ask you alot of questions.... not good, because you can not answer..
Mona: Is there an emergency-exit here?
Teacher: Noo.. but we have alot of windows. Probably best in that case that you to use them... the elevators doesn't work well.
En stund senare öppnas dörren utan att någon knackar innan, alla hoppar tio meter upp i luften i ren skräck, läraren slog nästan i taket. Men det var bara en sen student
Teacher: THANK GOD IT'S O.N.L.Y YOU.... I got so nervous!!
.....................steeeeeeeelt.................
Undrar vad som skulle hända om han kom in nu bakvagen, jag som sitter längstbak lyssnar icke alls och bloggar... han hade nog personligen slängt ut mig genom fonstret.
Say my name.
Haha, nu är allt som vanligt igen för nu har paniken infunnit sig.
Har varit i lite av en dvala sen jag kom tillbaka til Gdansk. Har varit överchill med livet och bara gått runt och myst.
Men från och med idag runt kl 10 på morgonen så blev paniken ett faktum. Då hade vi tagit oss igenom ca halva sista Pharmacology-seminaret och POFF så hade vi typ ytterligare 50 läkemedel och kunna namnet på och kunna lite smått och gott om.
Namn. Namn. Sjuukt onödig grej... eller ja, kan kanske se det nödvändiga i det hela, men ändå usch vad det är jobbigt. Jag menar, det tog mig för fan 3 år och lära mig namnen på alla som gick i min gymnasieklass...Jag kan fortfarande inte namnet på mina grannar i Karlshamn (Jo okej Maria). Det är allmänt känt hos alla som känner mig att jag aldrig har koll på någon eller några eftersom jag aldrig vet vad folk heter. Standard svaret från mig när någon ska berätta något om någon är :"Hmmm... hur ser han/hon ut?"
Denna mening har jag klarat mig med under alla mina 25 år med diverse namn-inlärnings-problem.
Den funkade i det dagliga livet, ännu bättre efter att 99% av alla människor finns på Facebook.
Den funkade i Anatomin: En specifik muskel, ven,artär eller nerv som man glott på xantal ggr bidragar med en association till namnet =Cilia kommer ihåg
Den funkade i Biochemistry: Att rita kemiska strukturer over and over again ger namnet mening/utseende =Cilia kan komma ihåg.
Nu i Pharmacology..... I'm screwd. Det är bara namn och namn och namn. Namn som jag inte kan "klistra på" ett visst utseende
Sen är det ju inte så att det är namn som Berit eller Hans vi ska kunna. Nej det hade ju varit okej eller iallafall mer okej. Ändå lättare och komma ihåg att Hans, han jobbar i hjärtat med att lugna ner det när det stissar upp sig. Berit, hon pillar i näsan så du slutar vara täppt.
Nä.
Det är inte Hans som jobbar i hjärtat det är exempelvis Acebutolol, eller Betaxolol eller någon annan av deras 50kollegor. Alla jobbar de på lite olika sätt, vissa har koll och är sjukt noga med att bara pilla med sitt, andra är ganska osmidiga av sig och klampar in på andra läkemedels arbetsområden (biverkningar).... och vissa är rent ut sagt asdåliga på sitt jobb och har blivit sparkade (avregistrerade läkemedel) men de ska vi visst kunna namnge ändå(??).
Det är inte heller Berit som får dig att sluta vara täppt i näsan. Nej det är Xylometazoline.
Eller min personliga favorit Phenoxybenzamine som används i behandlig mot sjukdomen Pheochromocytoma. Säg det snabbt tio ggr om du kan :-D Phenoxybenzamine-Pheochromocytoma
Kommer bli en överjobbig kurs detta :-D Can't wait to kick some ass.
Tvåsamhet.
Tänkte att det kunde vara läge att introducera min nya pojkvän. Vi träffades redan första veckan skolan började, vi har haft ett ganska stormigt förhållande dessa tre veckorna. Ena stunden håller vi med varandra och jag är så otroligt tacksam över att jag har honom. Sen i nästa sekund så blir jag så jävla förbannad på honom, han pratar över mitt huvud och har en sån där självgod och "klart det är på det här sättet (din dumma idiot)-ton i rösten" och i den studen allvarligt talat så vill aldrig mer se honom, förutom om det skulle ge mig chansen och slå lite på honom.
Men sen när jag lugnat ner mig lite och faktiskt tnar mig tiden och lyssna på honom.... om och om igen... så efter typ 7de gången som han förklarat samma sak så börjar jag så smått se hans point of view (även om den är över-rörig och jag glömmer den fem min senare). Lösningen på det problemet har blivit att detta förhållande har utvecklats till nerskriva regler, listor, diagram och scheman, allt för att jag ska kunna hänga med och komma ihåg det som vi kommit fram till under våra bråk. Trots alla motgångar, så är jag så otroligt tacksam för att jag har hittat honom och att han finns i mitt liv. Han har ett tålamod som är helt oändligt... det är bara och tycka på paus, eller spola tillbaka några minuter. Han tröttar aldrig på och förklara saker för mig. Jag har en känsla av att vårt förhållande kommer vara i allafall läsåret ut.. men i Juli får det vara bra.
Mental note to self: Dejta aldrig någon som är 90% smartare än dig själv.
Önskar bara att jag visste hans namn, jag kallar honom för Bert Pharmacology Svensson
It's a new start!
Fick ett ryck igår och skapade en ny blogg... lite av en clean-slate. Vi går in i en helt ny fas av utbildningen nu, det är verkligen så tydligt, allt är annorlunda 99% till det positiva och kände att ny fas=ny blogg. Så från och med nu kan ni läsa om mitt lilla liv här. Som jag sagt flera ggr innan så ska jag försöka bättra mig på bloggandet.
Samtidigt så som allt är annorlunda är allt som vanligt. Jag trivs sjukt bra i min nya seminaregrupp, bra folk som ställer upp för varandra, mycket skratt och ingen tävling så långt ögat kan nå och det är otroligt skönt.
Min kliniska grupp (mini-gruppen) som man är i på sjukhuset består av fyra personer och i min är längre det Ebba, Pontus, Ena, och jag, och det känns hur bra som helst. Det som är lite tråkigt att vi aldrig längre ser av resten av klassen för alla läser olika ämnen under olika perioder under året. Lektionerna hålls inte heller i stora Biomedicum byggnaden där vi i princip har bott under våra två första år. Nu är alla lektioner på olika sjukhus runt om i typ hela Gdansk, men majoriteten är än så länge uppe på sjukhuset vid skolan.
Igår under vår lektion på sjukhuset (Internal Medicine) så började vi med Respirational diseases (trubbel med andningen) Där tränade vi bland annat på att lyssna på lungorna etc etc, men vi försökte oss även på percussing eller "tapping" ni vet som läkarna gör på filmer/TV liksom "Tappar" med ett finger ovan på ett annat som man placerat på patienten, då är det meningen att man ska få fram ett ganska klart, högt, ihåligt ljud siom reflekterar resonansen från lungan, och detta låter olika beroende på var man är, och vad som ev finns i lungan.
Mmmhmmm..... låter lätt nog... tapptapp liksom, hur svårt kan det vara? Haha knepigt... iallafall för Ena, Ebba och mig... det gick sådär fick väl relativt kläm på det, men inget och skryta med direkt.. sen sist ut var det Pontus tur och försöka och ljudet som produceras måste vara det snyggaste och klaraste tapping-ljudet i historien, (eller ja, iallafall som jag har hört)... till och med patienten vände sig om och nickade uppmuntrande till honom...haha lite snopet för oss andra.
Pontus gick hem med vetskapen att han just vunnit SM i tapping... Ebba Ena och jag gick hem med köttsår på våra vänstra långfingar efter att ha bankat in högra pekfingets nagel ner i fingret ca 7483756ggr.
Men ändå fett kul och leka läkare :-D
Mental note to self: 1. Klippa naglarna tills på måndag 2. Träna tapping och ignorera det faktum att jag nog ser ut som Joel-bitars okända syster när jag gör det.
Imorgon har vi pediatrik hela dagen, skutthoppochheeej... Alltid toknervös innan den lektionen. Vad gör jag om ungen tokvrålar när jag ska kolla den i halsen? Biter av mig fingrarna? (de har ju redan blivit used and abused denna veckan) Babblar på polska? Baah, hur hanterar man barn i största allmänhet? Vaaaarför ska vi ha pediatrik nu i trean, kan för fan inte undersäka en vuxen människa helt korrekt, hur ska jag då kunna på ett barn?
Nej nu måste jag ta mig samman lite och plugga lite Pharmacology, haha ni kommer för höra myyyycket om detta ämne detta året...I can feel it :-P
Ville också bara säga att idag har jag i hela underbara 34 min pratat med finaste Tess. Så vet ni vad alla mina fina vänner i Svergie. VIBER. (<--- bra skit).. use it damn it. jag blir så glad när ni ringer, eller peta iväg ett mess på what's app (Nej jag vet.... jag är inte bäst på och höra av mig, men det betyder så mycket när ni slänger iväg en tanke :-))
Dagens Låt:
